lugnt och fint, eller?

idag ska faktiskt matte ut och galoppera med mig, okej ni ska inte höja ögonbrynen för mkt nu för när hon är ute och galopperar betyder det lugn samlad galopp, ibland om jag har riktig riktig tur får jag faktiskt galoppera mellangalopp men det är ytterst sällan.

jag funderar på om jag ska hitta på nåt bus, eller funderar på, jag ska göra det jag funderar bara på hur mkt ja ska hitta på... jag sk iaf köra på den vanliga när vi lämnar stallet att soptunnorna är livsfarliga (faktiskt kan det finnas hästätande monster inuti så man måste passa sig för sånna!). sen ska jag kasta mig undan för Andreas hus oxå Ego kan ju faktiskt ligga och vifta på svansen så jag kan skylla på att han ligger där, om han nu inte ligger där kan ja skylla på att han kunde ha vart där.

sen när vi
går mot sandtaget kommer det lite träd och buskar och bakom buskarna finns det TROLL! dem ska man passa sig för! dem är svår att upptäcka så det är bäst att ta det säkra före dt osäkra och springa förbi på en gång. för troll är snabba och har överhästliga reflexer och rörelser så jag kommer inte hinna undan om jag skrittar från början.

sen när vi
kommer till själva sandtaget börjar det roliga, eftersom matte inte vill galoppera så fort kan jag bli "jätterädd" för hindrerna och låssas skena iväg, då kommer jag iaf få galoppera fort en gång åtminstone. när jag gjort det kommer hon vara lite spänd för att jag kan ju råka bli rädd igen och när hon blir lite spänd så kan jag ju skena iväg och hoppa runt lite för att det är ju "obehagligt" när hon är det.
Men efter jag gjort allt det ska hon faktiskt få sin mysiga galopptur som hon vill ha det, för ja måste ju spara mig lite till vägen hem oxå!

Vägen hem
är nästan roligast för då är hon lite trött och då blir hon lite små sur när jag gör nåt, mohaha alltså
blir det ÄNNU roligare! hon brukar alltid skritta förbi nettans hus och där finns det hundar som kan skälla, läskiga presenningar, bilar och ja gud vet vad! så då får ja bli rädd för massa saker, skit bra!
efter man gått förbi hennes livsfarliga hus skrittar man på en skogsstig och där brukar det alltid vara rådjur och då kan jag ju bli rädd för dem, om det nu inte skulle finnas några rådjur kan jag ju låssas att det kunde ha vart och vara rädd iaf.

när man skrittat
där kommer man upp på vägen och sen skrittar man förbi Andreas hus igen och ja där kan ju Ego vara oxå så då får ja bli rädd igen. sista gången jag får chansen att bli rädd är för soptunnorna igen, sen är vi framme.

har jag riktig
tur kan det fladdra lite plast från hösilagebalarna och då kan jag få "råka" hoppa på matte när hon går bredvid mig, det är kul!
sen kommer hon vara sådär sur glad på mig för hon är sur men innerst inne vet jag att hon tycker om mig.  Hon får ju inte tycka jätte bra om mig jämt lixom, hur skulle det se ut?
nu ska jag rulla mig lite i hagen, vi hörs sen!

juste jag ska skriva mejlet jag skickade till Quattro sen oxå, det får jag inte glömma!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0